Mitt liv utifrån ett tangentbords perspektiv

När jag vaknade imorse så känder jag mig helt utarbetad från helgen. Jag räknade lite kort på det och kom fram till att jag hade jobbat 30h fre-sön. Det är ganska mycket med tanke på att man samtidigt har hunnit socialisera sig med gamla vänner. Så att jag kände mig trött och att jag sovit 13 raka timmar skämdes jag inte för. Ofta så kan man skämmas för att sova väldigt länge för det är lite en oskriven kod att när man är vuxen och när man är 22 år gammal så räknas man som vuxen så sover man inte så länga. Utan normalt är det att stiga upp om man får sovmorgon runt 9-tiden. Så därför kan jag få dåligt samvete när jag sovar fram till kl. 13 mina lediga dagar. Dock ej idag, idag hade jag inte dåligt samvete och det va skönt att slippa.
Trots att de var min lediga dag var jag tvungen att ta mig till kyrkan en stund med Anders för att förbereda lanet som börjar imorgon. Annars har min dag varit väldigt händelsefattig. Jag har suttit hela dagen och kollat på Scrubs fram tills nu, har säkert avverkat 20 avsnitt. Detta också med väldigt blandade känslor. Scrubs är grymt kul att titta på och det har verkligen klättrat till en av mina favoritserier genom tiderna så därför har det varit en väldit trivsam dag men jag kan samtidigt inte riktigt släppa känslan av ensamhet. Jag menar, det är inte särskilt ofta man är ledig och jag spenderar min lediga tid med att titta på Scrubs så är känslans så här efteråt lite ensam. Man önskar istället att man tagit tid till att ringa någon man inte pratat med på länge eller att kanska till och med lämna stan och åka kort och hälsa på någon. Men inte... Det tar faktiskt emot att ta initiativet att ringa upp någon man inte pratat med på väldigt länge eller att hälsa på någon man inte träffat på evigheter. Jag har många väldigt goda vänner som jag uppskattar väldigt mycket, mycket mer än vad jag visat. Så kan det va, hade mitt liv varit en tv-serie just nu så hade just detta ögonblicket varit slutet på avsnittet där huvudkaraktären kommer på en viktig sanning i livet och så gör karaktären något som ändrar hans liv på ett litet sätt, i detta fall tar upp kontakten igen med dom vännerna som finns och avsnittet slutar ganska bra och dom som ser avsnittet får ett sånt där "naaaw"-ögonblick. Så skulle det gå till på tv. Nu är inte tv och det riktiga livet en verklighet. Det är faktiskt upp till mig att göra något åt min situation och det är mycket svårare än vad de är på tv. Jag önskar att jag kunde med ett ärligt hjärta skriva att man kommer direkt imorgon kommer ta tag i problemet och fixa det. Men sanningen är att när jag vaknar imorgon så kommer tankarna och känslorna man känner nu vara borta igen och med det den där extra viljan att höra av sig till någon också kommer vara borta. Alltså kommer inget hända... Måste erkänna att det är lite jobbigt att redan veta om det.

Äsch, detta kanske låter väldigt deprimerande. Det låter mer än vad det är..

Nu ska jag lyssna på min John Legend skiva för andra gången ikväll och sen sova. Godnat...

Mm, snacka om gäsp! Är riktigt sliten nu efter helgen.

Det har varit en riktigt rolig helg, fredags hade vi Open Stage i kyrkan och karaoke är alltid riktigt kul att sjunga för att inte tala om att höra andra sjunga =) Guitar Hero är också en succé!
Lördagen var en relationsdag i kyrkan. Jag hade bjudit in sexpratarna Jonas och Rebecka Wejde till kyrkan. Det blev riktigt bra tyckte jag, dom är grymma. Sen är det väldigt roligt att bara få träffas och umgås med Wejdes också, tyvärr så gör man det allt för sällan. Thörnberg va också i stan, inte lika ovanligt men alltid lika roligt!

Nu är det söndag och jag är svintrött. Va mötesledare idag, inte så roligt att vara det när pastor predikaten fått magsjuka och gudstjänstordningen rasar samma totalt. Så idag blev det en kort gudstjänst på 45min. Jag tyckte de blev helt okej med tanke på omständigheterna.

Ikväll har jag en cellgrupp att ta mig igenom sen ska jag sova =) Lycka!

En typisk fredag:

05.30: Alarmklockan ringer
06.00: Morgonbön i kyrkan
07.30: Frukust med böneskaran
08.30: Promenad/biltur (oftast biltur) hem för att sova.
11.00: Vakna
11.05 - 18.00: Laga mat, äta mat, städa undan lite, titta på mina tv-avsnitt, förbereda ungdomsamling.
18.30: Innebandy
19.30: Duscha
20.00: Ungdomsamling - fika
21.00: Ungdomsamling - andakt
21.30: Ungdomsamling - efterhäng
01.00: Hem
02.00: Sova

Nu vet ni alla hur min fredag brukar se ut men idag är det ingen vanlig fredag utan idag är det en ovanlig fredag. Istället för ungdomsamling ska vi ha Open Stage. Open Stage är en ännu mer utåtriktad satsning än våra vanliga ungdomsamlingar. Tanken med Open Stage är alla ska få komma och bidra med något, vad som helst från diktläsning till operasång. Är man lite blyg av sig och inte har några egna intränade bidrag så finns det en massa karaokeskivor som man kan får göra bort sig till eller Guitar Hero till X-boxet som också kommer stå framme. Det kommer bli skitkul! Någon gång mitt under kvällen så håller jag i en liten samling där man får vittna om Gud så får man med en andakt till alla också. Det är första Open Stage vi kör ikväll, hoppas det ska blir bra!
Pga. Open Stage är därför  min fredag annorlunda eftersom det är mycket mer  jobb med detta än en ungdomsamling. I eftermiddag ska jag och några till bygga upp en scen i kyrkans minigympahall, rigga ljud och ljus. Fixa i ordning caféavdelning med schyssta sittplatser osv. Sen kommer det massa extrasmåjobb som man inte har tänkt på ännu som man också måste va förberedd på. Ska bli skitkul med denna ovanliga fredag!

Seger! Jag har övervunnit sockerkakan! Den är bakad och uppäten. Tron på mig själv är återställd : )
                                              

I fredags fick jag ett telefonsamtal från kamratstödjaren Daniel Sjögren, dom var på väg hem från Liljeholmen med min bil. Första tanken jag fick när han ringde var: Har bilen lagt av helt den här gången? Jag var inte så långt ifrån. Något hade smällt till högt i motorn och nu lät bilen som en Formel 1 bil.  Min tanke var först att dom hade säkert kört på en sten och slagit hål på avgassystemet så jag sa till dom att bara köra hem lungt och försiktigt. Några timmar senare hörde jag ett oväsen utanför lägenheten, jag tittade ut genom fönstert och såg min bil stå där. Den hade klarat sig hem levande och jag kunde pusta ut. En snabb diagnos när jag tittade på den var att grenröret förmodligen hade gått sönder eller något eftersom allt oljud kom från motorrummet och med tanke på att bilen hade gått bra i övrigt så kändes det lungt. Dagen efter drog jag ut till Kenneth som har stenkoll på bilar och bad han lägga domen, ett av fästena till grenröret hade lossnat och det förklarade smällen som dom hörde från motorn och varför bilen lät så mycket. Så idag har jag varit och köpt ett nytt fäste och ska sätta dit de i eftermiddag. Kostnad: 21kr. Skönt att det inte var mer än så. Tyckte väl mest synd om kamratstödjarna, det är alltid jobbigt när man kör någon annans bil och något händer som man inte kan rå för, man får väldiga skuldkänslor. Har varit med om det själv och de är inte kul. Men så skönt att denna historien kunde sluta så lyckligt som den gjorde.

Haj svaj!

Farmor Annas (min mors farmors) sockerkaka.
3 ägg
3dl sokcer
3dl vetemjöl
2tsk bakpulver
7msk hett vatten

Ugn 175 grader i ca. 35-40min

1. Vispa ägg och socker poröst, vitt.
2. Blanda ner mjöl och bakpulver.
3. Häll i det heta vattnet.

Sätt in formen i ugnen medans ungnen blir varm, lägg i en klick smör och pensla ut de
smälta smöret. Efter penslat så häll i skorpmjöl. Slå sen på smeten. Sätt in
långt ner i ugnen. Känn med tunn sticka. Är kakan kletig i mitten så är den inte färdig.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag göra ett nytt försök på den där attans sockerkakan och då ska jag lyckas!

Godnatt!