Mitt liv utifrån ett tangentbords perspektiv

Som jag så vackert bytte rubrik på mitt nyskapta facebook-konto "Wilmer återupplivas i trelleborg". Det är verkligen sant. Kom hem i söndagskväll och sen dess har jag verkligen inte lyft ett finger, bara slappat och endå lyckas man vara trött på kvällarna och viljan att dra sig på morgonen finns där. Det kan bara betyda en sak, man är ganska trött. Återigen, det är väldigt skönt att vara hemma och återupplivas lite, det är så välbehövligt.

Har lite Ulricehamnsungdomar här nere också, en del av dom är blivande klasskamrater till min bror - bibelskoleklasskamrater. Så Eli (min bror alltså) har blivit en Skåneguide och visar runt lite och tar hand om dom. Igårkväll så hängde jag dock med dom in till Malmö för att se bio, "jiddra inte med Zohan". För dig med en barnslig humor och som har nära till skratt är denna film verkligen helt perfekt! Jag trodde jag skulle dö så rolig den var, definitivt en film som jag någon gång kommer avnjutas med Tobbe och Stoffe, det är ett måste!

Idag har jag spenderat dagen tillsammans med min älskade mor som en gång i tiden såg till så att jag kom till jorden. En elogé till henne! Dagen spenderades inne i Malmö på alla olika sommarreor som var tillgängliga. Jag tycker om rea, det passar min smak och plånbok perfekt. Idag har jag fyndat en marinblå vår/höstjacka, ett plagg som jag saknat extremt länge. När spenderarådran hade kommit igång så blev det en tröja också, väldigt nöjd är jag! Väl hemma igen från malmö så fick jag en av mina favoriträtter av min kära mor, blomkolstuvning med bacon, ljuvligt!

Nu är det film med gänget, Shoot 'em up är det som gäller! På återseénde...

Idag har varit en helt ofattbar dag egentligen. Det var något som hände ikväll ca. 19:40 och sen dess har detta varit min otursdag numero uno. Jag spenderade min eftermiddag på Nyhem där jag lyssnade till Ulf Ekman för första gången i mitt liv. Han predikade om livet med den Helige Ande, en grymt bra undervisning som peppade mig järnet! Det är så gött att känna att man verkligen kan ta in ord när man känner sig trött och ganska så mätt på det mesta. Men åter till min otursdag. Jag skydnade från Nyhem till Trelleborg för att kl. 20.45 var det avspark mellan Italien - Spanien, en match som jag var tvungen att se. Resan hem är ca. 35 mil lång från nyhem och jag körde där ifrån 17.20. Allting går jättebra dom första 25 milen, jag har verkligen inget att klaga över hittils men sen brakade allt lös (OBS! Jag var verkligen stressad till att hinna med matchstarten, med den faktorn blir allt värre). Så fort jag svänger ut på E6an vid Helsingbord så är där världens bilkö som stoppar upp mig totalt. Jag sitter 20 min i den sketna bilkön som rullar i max 0,6 km/h. När äntligen kön löst upp sig och jag tror mig se ljuset i den långa mörka tunneln kommer sak nr.2 - ett vägarbete! Och det är ju inte de korta vägarbetet utan det sträcker sig hela vägen till avfarten Landskrona Norra. Men okej, jag har kommit loss och tänker nu måste jag skynda mig, jag är grymt sen och det ska till ett mirakel för att jag ska hinna till matchen i tid. Jag hinner inte köra i 3 minuter förrän regndropparna börjar falla på vindrutan. Ni tänker säkert, men vadå? Lite regn går väl bra att köra i. Sjävklart går det att köra i lite regn men just idag så öppnade himlen alla sina vattenförråd och regnet mer än öste ner i backen. Det var helt sjukt mycket regn! Har aldrig kört bil i så mycket regn förr i hela mitt liv, jag såg ju knappt 3 meter fram, det kändes så i alla fall. Regnet höll i sig hela vägen tills jag körde in på infarten hemma och 10 minuter efter jag parkerat bilen slutade det. Jag förstår verkligen inte.. En sådan sanslös otur! Jag kom hem sent till matchen, 12 minuter. Det kunde varit mycket värre och egentligen så här nu i efterhand spelade det ingen roll för det var en sanslöst tråkig 0-0 match som gick till straffar och där kom för min del, otur nr. 4 - Italien åkte ur och mitt fotbolls em vart förstört. Jag har haft en hemskt rolig söndagskväll... not.

Jag får hoppas att jag spelade ut all min otur för denna sommaren just idag och det bör ju innebära att min sommar från och med nu kommer vara extremt bra väder med mycket sol och varmt i havet. Fy vad gött! Vi får väl se imorgon ifall det slår in, någonstans tvivlar jag. Optimisten i mig har fått sig en rejäl törn.

I övrigt är det väldigt skönt att vara hemma. Ska verkligen bara vila ut och samla ny kraft. Så skönt att få träffa familjen igen, tyvärr så händer det alldeles för sällan. Nu är det sömn som gäller hemma i mitt gamla rum som jag är uppvuxen i. Godnatt!

Tänka sig, jag sitter en lördagkväll framför tvn, det är kvartsfinal i ett em-mästerskap, chips och dryck finns och jag sitter och sover. Visst må jag vara trött men så trött får man inte bli! Usch... Jag vaknade till liv i 54 min av att Ryssland tog ledningen med 1-0 mot Holland. Helt rätt enligt min åsikt, tvärr så kan jag inte säga om det är spelmässigt rättvist.

I övrigt har det varit en skön dag som egentligen bara innehållit en sak värd att nämnas. Jag var på nyhem där jag hade turen/äran att få döpa Nathalie Lidberg. När jag pratar om dop så menar jag inget barndop som är klassiskt i sv. kyrkan utan ett troende dop där man får bekräfta sin tro på Jesus. Det var mäktigt att få göra det på de sättet det gjordes, utomhus i en sjö. Annars på nyhem så hängde jag halva dagen med dom nygifta Ekbergarna, fina, trevliga och snygga människor!

Nä, väldans vad trött man är. Tur att semestern kommer nu... byebye

Ja, då var Sverige ute ur EM. Inte helt oväntat egentligen. Inför detta fotbollsmästerskap så hade jag verkligen inga förhoppningar, jag hade verkligen på känn att vi skulle spela lika bra som mina gamla strumpor (och min gamla strumpor är skitkassa). Men så kom denna matchen mot Grekland som vi lyckades vinna med 2-0 och från ingenstans så tändes mitt hopp och min tro på detta landslag. Första halvlek mot Spanien spelade vi bra och jag kände att vi har ju chans, sen kom andra halvlek och det gick kass. Men vadå? Det är ju bara en halvlek, vi lyfter oss mot Ryssland. Nu är Rysslandmatchen spelad och jag har verkligen inget att säga om den. Ryssland spelar bra, vi spelar inte alls. Nog sagt!

Förutom denna dråpliga match så har kvällen varit väldigt trevlig. Lyssnade på en väldigt bra predikan av Paul Scanlon, mycket bra! Det budskap han förmedlade var något som legat på mitt hjärta länge, "sluta jiddra och börja trolla" eller "släpp hörnflaggan och kom in i matchen". Helt enkelt ett budskap till våra sovande församlingar att det är dags att komma ur gaderoben och börja inta mark för Jesus!

Ett betyg på min glass jag gjorde: 4 av 5 W. Jag är mer än nöjd!

Dom två senaste dagarna har jag helt sluppit att laga mat hemma och detta är tack vare mina kära inneboende Jakob och Elin. Så idag tänkte jag att nu är det dags att återgälda denna tjänst så när dom kommer tillbaka från renoveringen av deras lägenhet så ska maten stå på bordet serverad åt dom. Jag satt länge och bläddrade i en sån tunn kokbok jag har som heter "Ung i köket" och spanade efter något lätt och gott. Lotten föll på kyckling stekta i en ingefäramarinad med nudlar, verkligen hur lätt som helst. Sen bläddrade jag vidare och hittade uppslaget "fem sätt att göra glass på" och då tänkte jag, hur svårt är det att göra egen glass egentligen? Jag läste och insåg till stor förvåning att de verkade va hur lätt som helst, vispa lite äggvita, äggula, vispgrädda, blanda och sen i med någon smak, ungefär så. Nu sitter jag här vid bloggen ganska stolt men samtidigt lite orolig för jag vet inte om något av de kommer smaka. Men samtidigt, skulle det inte göra de så skit samma, man har försökt. Sen finns det egentligen ingen som helst anledning till varför de inte skulle smaka gott så jag är inte orolig, eller, det skulle va ifall jag gjort det utifrån ett äckligt recept.

Nåväl, jag kanske rapporterar in senare ifall det det blev hiss eller diss.

Tankarna går upp och om hur man egentligen ska beskriva en dag på Hultan. Det finns många olika sätt man kan vinkla sin berättelse. Men själva känslan av att som kristen få vara här på festivalen är underbar, att få konkretisera missionsbefallningen är underbart! Den stora frågan i våra kyrkor är ofta "Hur når vi ut med vårt budskap?" och vi kan tänka och ibland be oss blåa över det här när det i själva verket är en ganska lätt fråga, enligt min upptäckt. Det jag och alla vi andra här från streetchurch möter hela tiden är en enorm hunger efter Jesus och det finns så mycket frågor som människor bär som dom vill ha svar på. Genomgående så möter man människor som kommer mot en med en hård och kritisk fasad mot den kristna trön men när dom märker att vi faktiskt är seriösa med vårt budskap så byts den hårda ytan ut mot en liten och mjuk insida som är desperat efter svar och sanning. Jag tänker direkt på två killar igår som kom framrusande med varsin öl i handen och frågade om inte vi kunde viga dom. Jag iaktog dom lite på avstånd medans några andra av mina teammedlemmar pratade med dom. Efter att dom stått i vårt camp i kanske 10 minuter så började dom fråga om helande och om Jesus verkligen kunde hela sjuka. Jag kunde inte låta bli utan så jag tog mig friheten att svara på deras fråga. Vi har en tjej i vårt camp som har skadat sitt knä och går med skena längs benet och vi här hade bett för henne en kvällsamling och efter vi bett för henne så kunde hon stödja sig på sitt ben och lunka fram vilket hon inte kunnat tidigare. Jag berättade detta för killarna och sen berättade jag även hur jag fått be för en av mina ungdomar i kyrkans så hans arm blivit helt frisk. När jag delat dessa två vittnesbörd för dom så såg man i deras ögon hur blicken förändrats från provoserande, hård och stökig till frågande, sökande och nyfiken. Den ena killen drog av sig sin t-shirt dirket och frågade om inte vi kunde be för hans nyckelben som han hade problem med vilket vi gjorde. Efter vi lagt våra händer på honom och bett så tog vi fram och gav dom en bibel medans båda killarna stod helt tysta och paffa över det som just hänt. Jesus helade inte hans nyckelben på studs där men killarna lämnade campet tydligt tagna och rörda över det som dom just varit med om. En för oss så enkel förbön med välsignelse betydde så mycket för två killar som hört namnet Jesus men aldrig förstått hans kärleksbudskap. Ett annat samtal som jag fick ha med en tjej som kom fram på samma vis, men en hård yta och kritiskt frågande men atmosfären byttes snabbt ut till en varm, mjuk och kärleksfull. Det visade sig att tjejen behövde egentligen någon som bara lyssnade på hennes tankar och brottningskamp med Gud där hon också fick en bibel som hon ville att oss från streetchurch kunde signera så hon skulle kunna minnas oss. Innan hon gick ifrån oss så avslutade hon med att (nyktert!) tacka för ett av dom mest betydelsefulla samtal hon haft i hela sitt liv och man kunde se i hennes blick att hon menade det från botten av sitt hjärta.

Blicken i hennes och dom två killarnas ögon skulle jag verkligen vilja skicka med mig till alla som läser som en uppmuntran till att människorna i din omgivning längtar efter att få höra om Jesus. Att berätta är vårt jobb. När Jesus sände ut sina tolv lärjungar så skickade han med dom dessa ord "ge som gåva det vad har fått som gåva".

Jag kommer alltid minnas tacksamheten och värmen i dom två killarnas och i tjejens ögon.

Nu är jag hemma igen efter att varit ledig från Ulricehamn. Men riktigt ledig har man ju verkligen inte varit, jag skulle till och med säga att jag jobbat mer denna helgen än jag gjort på länge eller i alla fall jobbat mer aktivt. Vi (jag, Peter och Rebecca) anlände till Skellefteå i torsdags och det var full fart direkt. Kolla festlokal, göra inköp, planera m.m. Men det blev lugn och ro när vi anlände till vårt boende hemma hos familjen Hedblad alltså Peters flickvän Elins familj. Jag har varit uppe och träffat dom förr, då startade jag, Peter och Nisse (Elins pappa) en klubb tillsammans, "de ödmjukas klubb". Vi har haft årsmöte denna helgen och det har verkligen varit ljuvligt roligt!! Det är nästan att man saknar vår ödmjuka gargong nu när jag är hemma igen.

Lördag och bröllopsdags. Joachim och Emmeli blev gifta! Nu heter båda dessutom Lilja i efternamn. Det var en väldigt vacker vigsel och man är verkligen glad över att de blivit dom två. Festen tyckte jag blev väldigt lyckad, det kändes verkligen som det gick hem hos gästerna och framför allt brudparet! Själv så njöt man inte direkt av festen utan man var så aktiv i tankarna och höll igång överallt och ingenstans hela tiden så det är först nu man varvat ner man kunnat njuta. Det har verkligen varit en ära att få ha detta stora förtroende att vara bröllopsvärd för Jocke och Emmeli. Det har varit mycket jobb i mellan åt och man gnällt lite men det var verkligen värt allt man lagt ner. Det är med stor glädje att få gjort detta för sina vänner.

Söndag var det en lite "get to gether" ute i Båtvik. Det bjöds på chili con carne signerad Kalle Lilja, mycket god! Men det var dags att åka hem. Flygeresan från Skellefteå till Arlanda gick bra men det var sen bekymmrena började. Planet landade 17.30 och vårt tåg söderut från Stockholm C gick 18.25. Vi får tag i vårt bagage och rusar ner mot Arlanda Express tågen och samtidigt som när jag springer ut på perongen så börjat tåget sakta accelerera bort från oss. Arlanda Express tar 20 min till Sthlm C och nästa tåg gick kl. 18.05. Ni kan ju själva göra matten att vårt projekt att ta sig hem såg väldigt dystert ut. Vi tog nästa tåg mot Stockholm och när dörrarna öppnades så stod vi redo som en 100meters löpare står redo i startblocken i en OS-final. Vi sprang, Rebecca sackade efter, jag tog hennes bagage också och vi fortsatte springa. Sprang lite snett och vilse, hamna uppe vid bussterminalen, fortsatte springa och kom in på Centralstationen. Klockan var över avgångstid. Vi såg tåget på "avgångskylten", spår 12. Hittade spår 12 och fortsatte springa. Jag sprang nästan över en tjej som tappade mobilen men de gick bra. Kom fram till perongen och fann att tåget var kvar, det var försenat tack och lov! Jag var riktigt nervös där ett tag men det löste sig.

Nu är jag supertrött efter en mycket lång, hektisk men väldigt rolig helg. Jag vill ägna en lite tackrad åt mina extremt duktiga värdkompisar Peter och Rebecca! Jag kan tänka mig vara värd igen men det är om jag får ha er vid min sida. Ni är grymma och det har verkligen varit roligt att göra detta tillsammans med er, jag uppskattar er jättemycket! Tack!