mc, jag tror inte de...
För några veckor sedan fick jag besök av Stoffe och Samuel. Samuel hade precis fått MC-körkort och var lyrisk över detta och dom hade dessutom kört motorcykel hit. Stoffe har inget MC-kort men han var/är bra sugen på att skaffa. Hela denna positiva andan över motorcykel smittade av sig och jag blev väldigt sugen själv på att få uppleva friheten som en MC ger en.
Igår fick jag ett väldigt tråkigt telefonsamtal som verkligen drog ner mig, jag blev jätteledsen. Det var Christoffer som ringde och berättade att dom (kamratstödjarna) varit i en olycka och med bil kört på Christian Lidberg när han körde MC. Christian är en av tonårsföräldrarna i kyrkan, han är en av dom föräldrar som jag har mest kontakt med och vi pratar ofta och mycket med varandra. Dom hade frontalkrockat på en grusväg utanför där han bor och olyckan hade varit stor. Christian hade änglavakt, han bröt bara(!) bäckenbenet på två ställen och utöver det så var han allmänt mörbultad. Tack och lov så hade han hjälm på sig. Han flögs i helikopter till Göteborg där han nu ligger inlagd utan livshotande skador och ska opereras imorgon. Kamratstödjarna som satt i bilen klarade sig alla utan kroppskador men var chockade efter vad som hänt.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det känns som om jag var väldigt nära på att förlora en god vän. Man fäster sig mer vid människor i sin omgivning än vad man tror. Jag är verkligen tacksam att det gick så bra som det gick under omständigheterna. Ingen ska säga att Gud inte vakar över oss för det gör han sannerligen!
Det har varit en omtumlande dag med mycket känslor. En sak är säker, mitt sug efter MC har försvunnit.
Tack Jesus för att du var med Christian vid olyckan, tack för att du är med honom där han ligger just nu på sjukhuset. Herre, låt honom få veta hur mycket han får vara med och betyda för andra människor, för mig. Tack Herre för att du omsluter hela hans familj, Ulla, Nathalie, Nicolina och Linnea. Bevara dom och möt med dom i denna situation dom står i nu. Tack Jesus för din trofasthet. Herre, möt också kamratstödjarna, framför allt dom som kanske skuldbelägger sig för det som hänt. Tack för din omsorg! Amen.
Igår fick jag ett väldigt tråkigt telefonsamtal som verkligen drog ner mig, jag blev jätteledsen. Det var Christoffer som ringde och berättade att dom (kamratstödjarna) varit i en olycka och med bil kört på Christian Lidberg när han körde MC. Christian är en av tonårsföräldrarna i kyrkan, han är en av dom föräldrar som jag har mest kontakt med och vi pratar ofta och mycket med varandra. Dom hade frontalkrockat på en grusväg utanför där han bor och olyckan hade varit stor. Christian hade änglavakt, han bröt bara(!) bäckenbenet på två ställen och utöver det så var han allmänt mörbultad. Tack och lov så hade han hjälm på sig. Han flögs i helikopter till Göteborg där han nu ligger inlagd utan livshotande skador och ska opereras imorgon. Kamratstödjarna som satt i bilen klarade sig alla utan kroppskador men var chockade efter vad som hänt.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det känns som om jag var väldigt nära på att förlora en god vän. Man fäster sig mer vid människor i sin omgivning än vad man tror. Jag är verkligen tacksam att det gick så bra som det gick under omständigheterna. Ingen ska säga att Gud inte vakar över oss för det gör han sannerligen!
Det har varit en omtumlande dag med mycket känslor. En sak är säker, mitt sug efter MC har försvunnit.
Tack Jesus för att du var med Christian vid olyckan, tack för att du är med honom där han ligger just nu på sjukhuset. Herre, låt honom få veta hur mycket han får vara med och betyda för andra människor, för mig. Tack Herre för att du omsluter hela hans familj, Ulla, Nathalie, Nicolina och Linnea. Bevara dom och möt med dom i denna situation dom står i nu. Tack Jesus för din trofasthet. Herre, möt också kamratstödjarna, framför allt dom som kanske skuldbelägger sig för det som hänt. Tack för din omsorg! Amen.
Kommentarer
Trackback
