Mitt liv utifrån ett tangentbords perspektiv

Jag har precis suttit och njutit av en EM-final som enligt mig verkligen inte kändes som en EM-final. Spanien stod som rättvisa segrare med ett bländande offensivt spel som man kunde få njuta av medans Tyskland saknade viljan, styrkar och orken att ta guldet. Någonstans så har jag personligen inte riktigt kommit in i EM stämmning under detta mästerskap och det känns tråkigt. Jag funderar på om det har varit min egen attityd eller har detta EM varit allmänt lite svalt...? För mig så är inte detta ett EM som jag kommer minnas med glädje, det är inte heller ett EM som får mig att längta till nästa mästerskap. Detta mästerskapet kommer jag minnas som "ge upp" eller "orkar inte hela vägen in i kaklet mästerskapet". Självklart tänker jag först och främst på Sveriges insats och då mest på Rysslandsmatchen där vi kapitulerar totalt men även andra halvlek mot just Spanien. Gnistan, blicken, glöden saknades i vårt lag. Eller för att ta en liknelse ur Rocky III som jag gillar: vi hade inte "eye of the tiger". Likaså var det med mitt älskade Italienska landslag, samma gnista och vilja att vinna saknades. Jag tyckte att Holland saknade gnistan i kvatsfinalen mot Ryssland. Tyskland saknade det där extra för att verkligen bjuda till kamp i finalen. En typisk EM-match 2008 tycker jag har bestått av ett lag som verkligen vill spela fotboll och är mentalt inställd på att vinna till vilket pris som helst medans motståndarlaget har mentalt rent kapitulerat och inte har haft viljan att verkligen vinna. Det har saknats matcher då två lag har gått ut på planen med en krigar och vinnarinställning, där man springer tills man dör för att det är mer värt att vinna än att slippa morgondagens kramp. Det är matcherna där krigarlagen spelar som man verkligen minns, det är dom matcherna som engagerar och trollbinder en hel värld, det är dom matcherna som gör fotbollen till världens solklart vackraste sport. Jag har saknat gnistan hela detta EM med några få undantag, Ryssland med Arshavin mot Sverige och framför allt Holland och sen Turkiet hela turneringen igenom. Två nationer som man normalt inte räknar med i ett mästerskap går in och spelar tills man har blodsmak i munnen och det ska dom ha en eloge för. Spanien är solklart värde och dom hade gnistan igenom turneringen också men matcherna glänste aldrig därför att dom fick aldrig möta riktigt motstånd och det kan vi inte skylla Spanjorerna för. Grattis Spanien till ert EM-guld, ni har gjort er förtjänt av det och ni har spelat mycket vacker fotboll.

Man kan fråga sig varför resten av lagen i EM inte spelade mer eller var beredda på att ge det lilla extra som krävs. Jag vet inte, jag sitter här framför bloggen som ett levande frågetecken och undrar. Min känsla är att allt för många spelare verkat mätta och inte varit beredda på att betala priset. Bekvämlighet. Ja, jag vet inte. Ska man skylle på att dom har för feta lönekontrakt...? Nja, känns tamt. Jag vet inte varför.

Jag vet dock en sak, jag saknar "eye of the tiger"! Det är de som gör sporten så fruktansvärt rolig att se och följa. Nu väntar ett VM-kval för Sveriges del och jag hoppas att alla gamla landslagspelare som har varit med länge och är osäkra på om dom vill fortsätta att dom ska sluta ögonblickligen. Jag hoppas på en ny hungrig generation spelare som är beredda på att göra allt för att stå överst på pallen i Sydafrika 2010.

Vid pennan - Wilmer.