Mitt liv utifrån ett tangentbords perspektiv

Att inleda ens dag genom att samtala med Gud är den bästa starten man kan få. Har som sedvaligt varit uppe i gryningen och tagit trötta ben och rödsprängda ögon till kyrkan för att be tillsammans med mina trosyskon. Jag kan säga det att oavsett hur trött eller sliten jag är så välsignar alltid bönen mig själv. Det är så gott att få komma inför Gud och vädra allt det som ligger på ens hjärta, både privata/personliga saker men också församlingssaker, brottningskamper. Idag var vi inte många på samlingen, det  var jag, Mia och Henry. Både Mia och Henry är 80+ men dom är så andligt vitala så man häpnar ibland. Jag är så tacksam och det är så otroligt gott att få kunna dela en gemenskap tillsammans med dom i bön. Och det är så otroligt skönt att få kunna ha förebilder där man kan få säga "När jag är 80+ vill jag vara lika igång som Mia och Henry". Det betyder massor! Dom är verkligen vitnessbörd på att ett liv med Gud håller och att det inte är tråkigt, deras liv vittnar att Gud är en levande Gud som inte låter ålder eller fysisk styrka vara något som hindrar. Deras liv vittnar om Guds trofasthet och att Gud bär en genom livets alla situationer och sådana vitnessbörd behövs att höras!

Nu är jag iofs väldigt trött, fick ju bara sovit 3,5h i natt, men jag klagar inte. Jag ska faktiskt ta och sova lite nu på förmiddagen så det är grymt gott. Ge mig en timme eller max 2 så är det full fart på en sen.

Jesus, tack för att vi får lov att komma inför dig precis som vi är. Bräckliga med våra svagheter men också med sånt som är våra styrkor. Tack Herre att vi får lägga allt i dina händer, låt inget vara hinder för att din vilja ska ske. Tack för bönen imorse, tack för att du är en levande och verksam Gud som möter en och ger ny kraft. Jesus, all ära tillhör dig och min bör är att allt i mitt liv ska få ge dig ära, allt. Amen.