Mitt liv utifrån ett tangentbords perspektiv

Livet är fullt av en massa olika frågor som man mer eller mindre är sugen på att få besvarade. För mig personligen så har jag försökt och försöker leva varje dag som den kommer och inte planera för långt framåt och tänka för mycket på framtid. Det har helt enkelt kännts ganska onödigt att gå att undra och tänka på vad framtiden har att erbjuda eftersom jag vet att jag vill viga hela mitt liv åt Gud, exakt allt som har med livet att göra vill jag ge Gud, där ska inte finnas ett område där Han inte fått leda mitt beslut. När man har det synsättet att man överlåter alla ens livsval åt någon annan så kan man släppa kontrollen, eller man försöker åtminstone släppa kontrollen och när man gör det så har jag också försökt att släppa alla mina egna personliga planer för jag vill inte att mitt "jag" ska vara ett hinder för Guds plan. Det är ett helt fantastiskt liv att leva, att få ge allt till Gud. Det är ett liv jag vill leva och har bestämt mig för att leva no matter what the cost. Att bara tänka tanken att universums skapare har planerat mig och kartlagt mitt liv är faktiskt hur stort som helst och den kartan vill jag följa för jag tror att det är de bästa livet man kan få leva. Så, då är de ju bara att tuta och köra, eller?

Jag önskar ibland att de var så lätt. Men när man lägger sig på huvudkudden på kvällen för att somna så är man inte mer än människa och som människa är man inte fullständig, inte ens nära. Inte jag i alla fall. Den senaste tiden har det varit väldigt svårt att fokusera på det man vill med sitt liv, att följa Gud och ge det fullt till Honom. Jag vet ärligt inte varför, men att hålla sig fokuserad och på alerten har verkligen och är verkligen en kamp, mer än vad det brukar vara. Kämpar man mycket blir man till slut trött och det är väl lite så jag känner mig nu. En sak är säker, när man är trött behöver man vila. Man behöver inte direkt vara hjärnkirurg för att lista ut den lätta. Jesus gjorde likadant när han var trött, han vilade. Det är ingen slump att Gud slängde in sabbatsdagen bland budorden eller att han själv vilade sjunde dagen då han skapat allt. Bibeln talar mycket om vikten av vila och att få koppla av.

No matter what the cost I will follow Christ. Det är min övertygelse! Min övertygelse om Jesus och vad han gjort för mig personligen och dig personligen är starkare än all ofokus, splittrade tankar och trötthet i världen. Jag har beslutat mig för att klamra mig fast vid korset och det tänker jag göra även denna gången när det sliter i en. Varje gång jag tidigare i mitt liv upplevt slitning och kamp i ens kristna liv så har jag försökt klamra mig fast vid korset och varje gång så har man kommit ur det som en gladare och lyckligare människa och det är man inte för att man är stolt eller anser sig själv vara duktig utan det är mer att man fått en större uppenbarelse av vem Jesus och vilken kärlek det finns i korsets budskap. 

I psaltaren 89, i slutet av psalmen så kan vi läsa hur en frustrerad författare uttrycker sig till Gud. Hur författaren (esraiten Etan) uttrycker sin irritation till Gud, hur han ställer frågor till Gud och känner sig förmodligen ganska så nere. Men Etan avslutar psalmen på det absolut bästa sättet man kan avsluta en psalm på... "Lovad vare Herren i evighet! Amen, amen."  Trots motstånd så var Etan besluten om att stå fast och klamra sig fast, ett vitnessbörd som jag tänker ta med mig i mitt liv.

Tack Jesus för det livet du erbjuder. Tack för allt du gjort för mig. Tack för din kärleksgärning på korset. Tack för det liv du utstakat åt mig. Tack för kärlek. Lovad vare Herren i evighet! Amen, amen!