Mitt liv utifrån ett tangentbords perspektiv -

vilket väder

Jag är helt förstummad av det underbara vädert som råder i Ulricehamn just nu! Det är nästan sjukt. Tänk att efter denna sjukt dåliga vintern som varit full av regn och rusk, sen sommaren-07 då det var en översvämmningsommar så har man inte direkt varit bortskämd med vackra dagar. Men nu så har solen brutit igenom och jag älskar det. Ikväll på cellgruppen så kunde jag sitta ute med bara ett linne utan att frysa och njuta av att solen värmde upp kroppen.

Vi hade en väldigt skön cellgruppsamling ikväll tyckte jag. Istället för att vara i kyrkan drog vi ner till sjön och satte oss vid borden där och hade tagit med fika. Ostmackor, muffins, kaffe och saft. Satt och bara njöt tillsammans, sen läste vi bibeln (1Pet 5) och bad tillsammans. Väldigt kul och spännande att göra det ute bland "vanligt folk", kändes lite annorlunda. Egentligen är det skrämmande att det känns annorlunda för det är de sista det ska vara. Att be och ta del a Guds ord är det mest naturliga i ett kristet liv och jag drömmer om att människor ska få se och uppleva Jesus, så då måste jag försöka visa dom Jesus. Det kanske gick förbi någon som såg vad vi gjorde och det väcktes en tanke, såddes ett frö... En sak är säkert, destu mer man visar upp Jesus ju fler frön kommer att sås. 

 

  




Jesus är grym! Han är så otroligt skön! Det är ju så att man som kristen inte alltid lever på rosa moln och livet dansar fram på väldoftande röda rosor. Läser du din bibel så står det aldrig att om du följer Jesus så blir livet rosa, mjukt och skönt (tack och lov, jag gillar inte rosa). I Jak1:2-3 står det så här: Räkna det som den största glädje, mina bröder (och systrar), när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. Detta var ett av dom första, om inte det första bibelordet jag lärde mig när jag började på bibelskola för 3,5 år sedan och det känns lite som om denna versen blivit ett signum för mitt liv, prövning, prövning som sen leder till uthållighet. Det är dock svårt att vara tacksam över när det verkligen svider, men nu, när man jobbat sig igenom så är man ju bara glad. Man vet att man formats, slipats, man har lärt sig nya livserfarenheter. Ibland vet man inte vad det är man prövats i eller vad man lärt sig men det brukar tiden utvisa. En sak är ju säkert, man vandrar framåt på livets väg tillsammans med Jesus och det finns inget bättre. Faktum är att det är i prövning vår tro, vår karaktär stärks. Det är ett sundhetstecken för en kristen, att leva i prövning. För det är när det gör lite ont, när man får några ärr och slag man verkligen vet att man lever och bibeln är full med verser som talar om lidandets väg. Lidandets väg är Jesus väg, via dolorosa. Så till dig som är kristen och går runt och tänker: "Varför är det så jobbigt att följa Gud, varför känns det bara meningslöst. Ingen av mina vänner eller dom andra i kyrakn verkar tycka det är jobbigt, för dom är livet bara seger..." Var inte rädd!! Att det tar emot att föjla Jesus är ett tecken på att du vandrar Guds väg. Gud kommer möta din längtan, han kommer svara på dina frågor. Så bit i det sura äpplet och håll ut, änden på tunneln är nära.

Ödmjuka er alltså under hans mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er. - 1Pet 5:6-7 -


Kommentarer
Postat av: En nyfiken, som tittar in ibland.

Mycket bra skrivet. Fortsätt, var frimodig och oförfärad. God bless you.

2008-04-25 @ 12:41:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0