Mitt liv utifrån ett tangentbords perspektiv

Klockan är nu 23:46 när jag börjar skriva detta inlägget och det är just den här tidpunktne på dygnet och några timmar framåt som är dom bästa. Egentligen har det inget med klockan att göra utan det är atomsfären och lugnet som råder när det går från kväll till natt. Folket somnar in och man själv sitter uppe och njuter av en avslappning som inte går att beskriva. Det är vid sådana här stunder det verklien passar med lite lugnare musik, rofylld musik. Just nu så strömmar Luciani Pavarottis mjuka röst ut ur mina högtalare när han framför låten "miss sarajevo" tillsammans med Bono. Jag skulle nog kunna säga att det är min absoluta favoritlåt och det är noga övervägt och med mycket eftertanke jag säger de.

Vet ni, det finns mer fördelar med denna tiden på dygnet som jag uppskattar. Min erfarnhet är att det är lättare att höra/lyssna in Gud nu. Det är något med att allt annat har stannat upp, dagen har stillat sig, ens liv har stillat sig, tankarna har slutat fara överallt och ingenstans. Det är ofta nu man kan lyssna in Gud när allt annat är tyst. Jag tror att lugn och ro, att ha tyst omkring sig är något speciellt. Inte undra på att kloster (eller min bild av kloster) har det tyst och stilla. Bön tyst och lungt, eller så är det kanske bara att man sitter tyst och försöker lyssna till Guds röst i stället för att höra sina egna ord. Jag uppskattar i alla fall lugnet och tystnad trots att jag är en livlig och högljudd person. Som det mer och mer uppenbaras för mig, man är ju lite av en mix.

Nä, nu ska jag fullfölja det jag påbörjat. Söndagens förkunnelse. Eller, det blir mer vitnessbörd än förkunnelse... nja, nä. Det blir både och. En mix. Det ligger väl i linje med min personlighet.

Godnatt och Gud välsigna er alla. Undertecknat - Karl Wilmer Larsson.