Mitt liv utifrån ett tangentbords perspektiv

Idag har jag sprungit 21097,5 meter genom göteborgs gränder tillsammans med ca. 45 000 andra människor som är lika korkade som jag. Göteborgsvarvet á la -08 var rent tidsmässigt det sämsta göteborgsvarv jag genomfört. Jag gick i mål med tiden 1h 53 min blankt. Men om jag räknar in mina dåliga föreberedelser så förtjänar jag inte att få en bättre tid. Skillnaden detta varvet mot förra var att jag efter 13km började få värk i knäna och tyvärr så förstörde detta mitt lopp. Just nu så skulle jag säga att mina knän är som ett par gångjärn som inte smorts på evigheter, alltså stela, svåra att använda och nästan så att det låter när man stänger. Liten överdrift men jag hoppas att ni förstår bilden. Nä, det var verkligen en plåga detta året att ta sig runt, man är helt död nu i efterhand och jag kommer nog vara halvdöd i några dagar framöver.

Trots att all min energi idag gick åt att fokusera på löpandet så lyckades jag endå att urskilja två roliga anekdoter från årets varv som jag måste dela med mina trogna läsare. Den första saken märkte jag i slottskogen redan efter ca. 3km, det sitter en liten blåsorkester och spelar trevlig musik. Det roliga är att dom spelar låten som är introt i tv-serien M.A.S.H vilket är en väldigt mysig låt. Men de få människor vet om är att den låten heter "Suicide is painless" och att spela den låten när det springer förbi 45000 löpare som verkligen plågar sig igenom varvet så ja... Det är en väldigt komisk situation. Den andra saken är att efter 17-18km på vasagatan så springer man förbi en skylt där det står "Har du ont? Vi kör löpare gratis till målet..." Eftersom att jag verkligen sprang med smärtor så var detta extremt lockande och bara stanna. Dom som satt upp den skylten borde ha stryk.

Grabbarna och jag spelar poker tillsammans och tyvärr så har jag hamnat ensam i "loserslounge". Adjökens...