Mitt liv utifrån ett tangentbords perspektiv

Att ta en dag i mjukisbrallor är så otroligt underskattat så det finns inte på denna planeten! Nu har jag i och för sig bara gjort det halva dagen men om möjligheten hade funnits så hade jag spikat in hela utan att tveka. Vakna och kände mig så sliten sen igårkväll på ungdomssamlingen. Man kan sammanfatta vår årsupptakt med ett ord egentligen, kaos! Det var ett kaos i kyrkan. Jag fick aldrig chans att räkna hur många som kom på kvällen eftersom det gick inte att ha alla samlade stille ett enda tillfälle så jag uppskattar en ca. 40 personer varav majoriteten är ungdomar ifrån skolorna. Så den kvällen tog på krafterna men samtidigt är det ett väldigt angenämt problem att ha, hur får man ordning på alla ungdomar som kommer till kyrkan istället för att brottas med tanken hur får vi alla ungdomar till kyrkan. Så jag är väldigt tacksam! Dock trots min tacksamhet så kände jag kallet efter mjukisbrallor idag.

Va iväg en sväng på bönesamling innan, vi har kört en 24-2 bön i församlingen och detta var den avslutande samlingen. Det är så fantastiskt att få be tillsammans! När jag kom till kyrkan så kände jag mig inte särskilt motiverad, min motivationsnivå låg på "hoppas att denna timmen springer förbi fort nu". Men istället så mötte Gud med mig och gav mig ny kraft och ny motivation, halleluja!! Bön kan kännas torrt, det kan kännas trist, man är inte sugen på det, man tycker kanske att Gud aldrig svarar men(!) i bönen så får vi förnyelse och i bönen så bryter vi ny mark för Guds rike därför bör man och får egentligen aldrig prioritera bort den! Det är oljan gör så att motorn inte skär sig.