trysil
Jag känner mig barnsligt glad över att få åka till Trysil på söndag. Det är helt sjukt. På allvar så känns det som när man var liten och väntade på julafton eller ens födelsedag då det verkligen pirrade i magen så man inte kunde sova dagen innan. Ungefär så känner jag nu, det ska bli så fruktansvärt kul att åka till Trysil! Jag älskar verkligen skidläger! Har gått halva dagen med mina nyinköpte skidglasögon på mig bara för att känna in dom och skaffa rätt känsla... Kära Bullen, är jag normal?
Har spenderat dagen med att planera inför Trysilresan. Det kommer ju trots allt bli mycket mer än bara skidåkning som ska bli kul och utmanande. Det är ju kyrkan som arrangerar lägret och de är 31 underbara ungdomar som är anmälda. Vi kommer ju köra samlingar på kvällarna som jag verkligen ser fram emot. Det är nämligen något speciellt när man samlas ett gäng helt utanför ens normala vardag och söker Gud, det brukar oftast bli fantastiska samlingar som verkligen värmer sjukt mycket inombords. Jag har samma förhoppning inför detta årets läger. Det är trots allt Gud som är orsaken till varför vi drar iväg till Trysil.
Har en speckad vecka framför mig, alledeles för fullspeckad för mitt eget bästa men ibland är det inte mycket man kan göra åt saken mer än att gilla läget. Bloggen kanske får lida lite, hoppas ni har överseende, jag har inte glömt bort er.
God Bless /Wilmer
