Seger!
Seger! Jag har övervunnit sockerkakan! Den är bakad och uppäten. Tron på mig själv är återställd : )
I fredags fick jag ett telefonsamtal från kamratstödjaren Daniel Sjögren, dom var på väg hem från Liljeholmen med min bil. Första tanken jag fick när han ringde var: Har bilen lagt av helt den här gången? Jag var inte så långt ifrån. Något hade smällt till högt i motorn och nu lät bilen som en Formel 1 bil. Min tanke var först att dom hade säkert kört på en sten och slagit hål på avgassystemet så jag sa till dom att bara köra hem lungt och försiktigt. Några timmar senare hörde jag ett oväsen utanför lägenheten, jag tittade ut genom fönstert och såg min bil stå där. Den hade klarat sig hem levande och jag kunde pusta ut. En snabb diagnos när jag tittade på den var att grenröret förmodligen hade gått sönder eller något eftersom allt oljud kom från motorrummet och med tanke på att bilen hade gått bra i övrigt så kändes det lungt. Dagen efter drog jag ut till Kenneth som har stenkoll på bilar och bad han lägga domen, ett av fästena till grenröret hade lossnat och det förklarade smällen som dom hörde från motorn och varför bilen lät så mycket. Så idag har jag varit och köpt ett nytt fäste och ska sätta dit de i eftermiddag. Kostnad: 21kr. Skönt att det inte var mer än så. Tyckte väl mest synd om kamratstödjarna, det är alltid jobbigt när man kör någon annans bil och något händer som man inte kan rå för, man får väldiga skuldkänslor. Har varit med om det själv och de är inte kul. Men så skönt att denna historien kunde sluta så lyckligt som den gjorde.
Haj svaj!
