Mitt liv utifrån ett tangentbords perspektiv

Vad surt de kan va när man inte får dricka kaffe. Jag saknar det mycket mer än vad jag trodde jag skulle göra. Det är så här att i slutet av september så slog jag vad med våra två TOK-tjejer Cissi och Marie om att dom inte skulle hitta ner till tingsholmsgymet för att träna under hela oktober månad och det vadet vann jag, gött! Som reaktion på detta blev det ett "kvitt eller dubbelt" bud på att jag inte klarar mig utan kaffe en vecka. Denna vecka har kommit och jag får inte lov att dricka kaffe. Det är såååå surt! Helt plötsligt har man blivit av med sen enda spontandryck. Det man tar till när suget kommer. Sjukt irriterande. Igår så hände de något skumt, jag tappa all simultanförmåga och jag fick problem med att fokusera med ögonen. Jag undrar om detta var avsaknaden av kaffe eller om det var så att jag var sjukt trött? Jag vet inte... I alla fall, en vecka utan kaffe är surt.

Jag hade en annorlunda morgon idag. Hade sovmorgon, riktigt skönt! Men strax efter niotiden så ringde Christer och väckte mig och undrade om inte jag kunde gå hem till TOK-killarna Christoffer och Daniel för att väcka dom. Dom hade försovit sig till både handledarsamtal och ämnestudie. Jag gjorde det och allt blev nog frid och fröjd. Men sköna ligga och dra sig morgon försvann och istället hamna jag vid datorn och bloggen med tre skinkmackor och ett glas mjölk. Fin start på dagen!