Mitt liv utifrån ett tangentbords perspektiv

Nu är snart denna dagen slut, men det är inte allt som är slut. Idag hade vi avskedsmöte för Christer i kyrkan. Det har faktiskt varit mycket sorgligare och jobbigare än vad jag trodde att det skulle bli. Det hela gick upp för mig när vi satt på avskedsmiddagen igår vad Christer endå betytt för mig och då blev det genast mycket jobbigare att han skulle sluta. Men så kan det vara ibland. Jag förstår hans beslut och vill verkligen välsigna det valet han och Camilla har gjort, jag tror också att det ligger rätt i tiden och att Gud har lett dom på rätt väg. Men det betyder inte att jag inte kommer sakna dom för det kommer jag göra. Det kommer bli konstigt när allt drar igång på nytt efter nyår när man kommer till kyrkan en tisdag och inte får sätta sig och snacka igenom veckan eller att höra dom senaste nyheterna inom frikyrkovärlden som Christer har stenkoll på. För att inte tala om alla tiotusentals telefonsamtal han ringer som är typ max 20 sekunder långa. Men, den tiden är förbi.

I övrigt så har Peter varit här idag, min lilla mysgubbe. Stackarn blir snart 26 år, inte lätt att bli gammal =P